SCANIAS INTENSIVVÅRDS-AMBULANS

[Text: Johan Wangström, Foto: Anna Hållams, Illustration: Matilda Notes/You Are Here]

Mer tid än så får inte gå innan den tio meter långa och 3,5 meter höga intensivvårdsambulansen ska ha lämnat lugnet i vagnhallen i Solna och satt fart i den täta storstadstrafiken när larmet går. För att ta sig fram har besättningen i 339-9190 hjälp av mängder med blixtrande blå LED-ljus runt hela bilen och både en elektronisk siren och pumpande kompressorhorn av brandbilsmodell inmonterade i fronten.

— Det är en utmaning, det blir trängre och trängre men vi får använda bussfilerna, förklarar Christian Strand som är ambulanssjukvårdare sedan 13 år tillbaka och fordonsansvarig vid stationen i Solna. I intensivvårdsambulanserna transporteras de allra mest vårdkrävande patienterna. I alla åldrar, över hela landet och till och med utomlands. Ofta med ett helt team av vårdpersonal som ska få plats i fordonet

– Corona-viruset sätter sig på lungorna och de som blir akut sjuka behöver få respiratorvård på en intensivvårdsavdelning. Nu kan vi ge ungefär samma vård under transporten. Vi har samma medicinska utrustning, och mycket syrgas och medicinsk luft så vi klarar oss länge. Vi har också backup-system om vi skulle bli stående länge med exempelvis punktering. Fordonet har också plats för två kuvöser och är en resurs för barnspecialister vid Karolinska Universitetssjukhuset som hjälper barn från olika delar av landet. 

Det är den allt mer avancerade vården som är förklaringen till det ökade behovet av stora transportfordon inom sjukvården. Tidigare kördes patienterna i vanliga ambulanser, men det blev för många ”avvikelser” som det heter på vårdspråk. I klartext betyder det risker eller vårdskador.

— Att flytta en patient är det mest riskfyllda man kan köra och vi vill bygga bort riskmomenten, förklarar Christian Strand. Ett sätt är att montera samma bårfäste i bilen som i de flygplan som ofta används, vilket innebär att man kan docka in patient och apparater smidigare i vad som kan beskrivas som en mindre intensivvårdsavdelning bak i fordonet.

— Det är en överflyttning sedan är det klart. Vården ska vara likadan som på sjukhusavdelningen. Det är samma respiratorer, samma pumpar och samma övervakningsutrustning. Så säkert som möjligt. Väl i intensivvårdsambulansen kan teamet röra sig runt patienten, även om man försöker att vara bältade så långt det går. Är det avancerade åtgärder som behöver göras stannar man till. Fordonet är också rustat för uthållighet med dieselelverk och batterier för ett dygn. Prioriterade eluttag kring patienten är svarta, övriga vita. Den bakre lyften går att pumpa för hand om hydrauliken skulle fallera. Där en vanlig ambulans har 1 000 liter syrgas, har intensivvårdsambulansen 12 000 plus lika mycket medicinsk luft.

— Vi kan få punktering på väg upp till Sundsvall och bli stående ett tag, konstaterar Christian Strand och berättar att ett enda uppdrag kan vara i ett helt dygn.

— Vi har inte kör- och vilotider, och ingen färdskrivare. Men vi försöker att följa det så långt det går, det måste ju vara säkert. 

Den nya intensivvårdsambulansen är byggd på ett Scaniachassi och registrerad som en buss eftersom det är fler än nio stolar och man kör persontransporter. Men när det gäller körningen känns den som en personbil, beskriver Christian Strand. Det har tagit ungefär tre år att ta fram fordonet utifrån de önskemål och synpunkter som framkommit i personalgruppen som turas om att bemanna specialfordonen. Påbyggnationen är gjord av Groths Karosser i Mönsterås som ligger bakom olika mobila enheter. En utmaning med just denna var att flera funktioner ska fungera under färd, exempelvis en luftvärmepump som vanligtvis används på fastigheter och där man inte vill dra in smutsig luft, snö, is eller damm. Man har också gjort ett så kallat dragprov

– i stället för krocktest– för att provocera fram g-krafter och testa golvkonstruktion, stolar och bår. Bland personalens önskemål fanns baklyft och genomgång fram till hytten. Nu kan man gå från vårdutrymmet till ett vilrum i bilens mellanparti med plats för exempelvis läkare och extraförare, och vidare till förarhytten.

— Genomgången innebar att hytten fick bli ”stelopererad”, det betyder lite mindre hyttfjädring beskriver Christan Strand. Säkerhet har alltså varit det övergripande målet för den satsning som görs på intensivvårdstransporter inom Region Stockholm, och trygghet är även en viktig förklaring till att det nya fordonet blev en Scania.

— Det var den enda bilen med airbags för sidofönstren hos både förare och passagerare. Plus att de har väldigt mycket blåljuserfarenhet. Men det var säkerheten som gjorde att Scania vann, säger Christian Strand och avslöjar att fordonsparken snart kommer att förstärkas med ytterligare en intensivvårdsambulans.

— Efter utvärdering av detta fordon kommer vi att beställa en till likadan. Just när vi ska lämna stationen går larmet om ännu en transport och en av ambulanserna rullar ut.

Så — håll uppsikt i backspeglarna. Christian Strand och kollegorna kan dyka upp var som helst, och när som helst — men alltid med liv i lasten.