Så når vi fossilfritt inom tunga transporter

Att nå klimatmålet enligt Parisavtalet om fossiloberoende inom tunga transporter senast 2050 är möjligt. Men detta kräver ett historiskt gemensamt åtagande från såväl privat och offentlig sektor. Och en förändring i en takt som hittills aldrig skett.

En omfattande studie som initierats av Scania, visar att flera vägar leder till en utfasning av koldioxidutsläpp. Vi kallar den Pathways-studien.

Vi designade studien genom en back-cast modell. Det betyder att vi ömvänt följer utvecklingen från 2050 och bakåt, från ett antagande att vi når nollutsläpp. Därifrån utreder vi vilka teknologier som skulle behövas, i vilken utsträckning och i vilken tidsram. Sedan utvärderade vi vilken investering som skulle behövas för att leverera på detta i ett systemperspektiv. Materialet omfattar tre transportsegment: fjärrtransport, distribution och stadsbussar, samt fyra länder, Kina, Tyskland, Sverige och USA. Här är några av slutsatserna från studien:

  • Koldioxidutsläpp kan minskas med mer än en femtedel genom optimering av system och andra åtgärder som inte är drivlinerelaterade – bland annat genom förbättrad ruttplanering, lasthantering och förarutbildning. Kvarvarande utsläpp går att komma åt med alternativa bränslen och drivlinor.
  • En ökning av batteridrivna elfordon utgör den mest effektiva, snabbaste och kostnadseffektiva vägen i länder med infrastrukturella förutsättningar att erbjuda allmänna laddningssystem och fossilfri elektricitet. Fullskalig elektrifiering kommer dock att kräva fyra till fem gånger större infrastrukturinvesteringar jämfört med idag. I gengäld blir driftskostnad 40 procent lägre än för tunga dieselfordon. Elvägar för fjärrtransporter kan påskynda elektrifiering, särskilt under det närmaste årtiondet när batterikostnaderna väntas förbli höga.
  • Kommersiellt tillgängliga biobränslen, som biogas, biodiesel och etanol, kommer inledningsvis att vara en effektiv och genomförbar väg eftersom man kan utnyttja traditionell förbränningsmotorteknik. Den finns här och nu. På längre sikt kommer majoriteten av de tunga fordonen att vara batteridrivna. Med ett maximalt utnyttjande av tillgängliga biobränslen, kommer biobränslebaserade förbränningsmotorer att kunna driva en femtedel av alla fordon 2050.
  • Bränsleceller är dyrare och därför väntas en väsentlig tillväxt ske senare än för batteridrivna elfordon. Om teknikkostnaderna minskar och det finns tillräckligt mycket förnybar vätgas till låg kostnad kan bränsleceller utgöra en betydande del av fordonsflottan till 2050.
  • Även om studien noterade skillnader i utvecklingen under de första 15 åren, så är de olika vägarna relativt lika över tid och i olika länder.

Ytterligare en väg att gå är att flera drivlinetekniker och infrastruktur samverkar. Vi får då en blandning av batteridrivna elfordon, bränsleceller och biobränsledrivna förbränningsmotorer.

Oavsett väg, krävs inte bara en teknisk förändringstakt som saknar motstycke, utan också att intilliggande branscher blir fossilfria. Tydliga åtaganden, med finansiering, måste  omedelbart göras för att stötta storskalig teknikutveckling och tillhörande infrastruktur. Laddnings- och tankningssystem måste vara lika öppna, enkla och tillgängliga som de vi har idag. Det globala energisystemet måste parallellt fasa ut fossilbränsleberoendet. Transportköpare måste fortsätta att ställa krav på fossilfria lösningar och leveranser.

Omfattande förändringar av teknik, infrastruktur och beteenden krävs fram till 2025. Till 2040 måste fossilfria drivlinor utgöra all försäljning. Historiskt har andra skiften i teknik och infrastruktur skett i en bråkdel av det tempo som nu behövs. Det handlar om ett teknikskifte som är snabbare än bredbands- och mobilutvecklingen. För att nå fossilfritt till 2050 måste exempelvis den årliga tillväxten av batteridrivna elfordon vara 13 procent. Det är den takt som Norge har idag för personbilar, men den behövs alltså för alla typer av fordon.

Ingen enskild aktör kan tackla denna utmaning själv – ingen lagstiftare, ingen myndighet, inget bolag. Offentlig och privat sektor tvärs över landsgränser och regioner runtom i världen måste samarbete på nya sätt, dela idéer, finansiella resurser och risk. Det är hög tid att agera.

Henrik Henriksson