Hemma fast så långt borta

Hemma fast så långt borta

(eftersom inlägget handlar om att känna sig hemma fick det bli på svenska)

3 månader, en tillräcklig lång tid för att känna att man är iväg och att (i alla fall delvis) lära känna en stad och sin plats i den. 3 månader, lagom länge för att börja känna sig bekväm i sin arbetsroll och kunna exekvera saker. Och snart har 3 månader gått, nu handlar det istället om veckor. Och då övergår den där nyfunna känslan av bekvämlighet i en känsla av att ha otillräckligt med tid. Hur skall man spendera den kvarvarande tiden på allra bästa sätt?

Vyn från sovrumsfönstret är bekant nuTherese Enarson

Rooftop bar i Bangsar, KLTherese Enarson

I förra veckan besökte min chef i Sverige oss här i Malaysia och jag fick då frågan: ”tror du att du kommer känna dig klar med Kuala Lumpur när du reser härifrån?”. Jag svarade nej (fast lite hemlängtan finns faktiskt…). Kuala Lumpur är en fantastiskt bra stad att bo i och jag upptäcker ständigt nya trevliga ställen jag skulle vilja gå tillbaka till. Senast hände det idag när jag hade en förmiddag med möten som drog upp på tiden och bokades om så att jag till slut gav upp och tog lunch först efter de var avklarade; då hade klockan hunnit bli efter 15. En fördel med att arbeta ensam i vissa projekt och att ha kollegor på andra marknader är att, då man arbetar på skilda håll, inte är lika platsberoende. Så då jag kände att jag behövde ett miljöombyte, valde jag omsorgsfullt, med internets hjälp, ut ett lämpligt kafé som utlovade god mat, gott kaffe och stabilt wifi. Att jag stannade i 4 timmar indikerar att jag inte blev besviken. På köpet fick jag också upptäckt ett för mig nytt område där det fanns en stor sjö som jag skall försöka springa runt imorgon! Där fanns också en hel drös med koreanska restauranger, och eftersom det är så billigt att äta ute fick jag feeling och slank in på en.

BibimbapTherese Enarson

En mycket god bibimbap senare var jag på väg hem, och i bilen började jag reflektera över mitt beteende i trafiken och jämföra det med hur jag något trevande körde en kollegas bil till jobbet en av de första dagarna på plats. En stor vinning med att arbeta utomlands, förutom den värdefulla kundförståelse man tillägnar sig och det nätverk det ger osv., tycker jag är att man försätter sig i en helt ny situation med de prövningar och anpassningar det innebär. Särskilt då kulturen skiljer sig och man inte här har det sociala skyddsnät som finns på hemmaplan. Att då lyckas känna sig hemma i någon mening är en milestone, och på tal om att känna sig hemma, nedan följer ett par (trafikrelaterade) exempel:

– När man (obs: vänstertrafik) kör i en tvåfilig rondell med mopeder och lastbilar utan att reflektera över det, och dessutom lyckas med konststycket att använda blinkers på rätt sätt… i början åkte vindrutetorkarna på stup i kvarten, haha!

– Det innebär också (tyvärr) att jag har börjat anamma en del icke-önskvärda trafikbeteenden; såsom att köra förbi hela kön till en avfart för att i sista sekund blinka och tränga sig in, eller att eco-driving känns långt borta. (Ärligt talat, jag förstår mig inte på hur många kör här; det gasas, släpps på gaspedalen, för att sekunden senare gasas igen. Helt i onödan.)
Hoppas de inte kör våra lastbilar på samma sätt, det är inte särskilt bränsle-effektivt…

– När de mycket vanliga U-svängarna och andra never-ending svängar inte förvånar en längre och man vet hur man skall köra slalom nerför kullen för att undvika alla potholes

En helt vanlig väg i MalaysiaTherese Enarson

– När avfartsnamn som ”Lebuhraya Sprint” och ”Petaling Jaya” låter helt normalt

– När man slutat förundras över hur bilförare har på sig bältet på all möjliga sätt (utom på det sätt man ska) eller enbart slänger på sig det när det finns en polis inom synhåll

– När man inte blir förvånad över att det är köer sent på kvällen och varsom

– När man börjar kunna radioreklamen (ofta i form av riktigt dålig dialog såsom ”Spegel spegel på väggen där, säg vilken den bästa diskmaskinen är. Det är xx. Åh, spegel spegel på väggen där, jag vill ha den. Du hittar den billigt i affär xx” eller av utbildande karaktär, ex. ”My fellow Malaysians, I have 3 relatives that recently passed away due to obesity. Let’s make a difference, let’s start exercising, it’s good for your body!”)

Har dock svårt att vänja mig vid att bilen blir otroligt varm när den stått i solen under dagen…


Och jag förundras såklart över mycket fortfarande. En sak är, och det gäller för flera av de marknader jag besökt i regionen, att det religiösa är så närvarande i det dagliga. Folk stannar upp och tar sig tid. Vid små böneplatser mitt i myllret på bargatan, utanför stängda tempel på natten eller i bönerummet på kontoret. Och det visar sig också påverka våra affärer, där jag fick berättat för mig idag hur det hänt att vi förlorat kontrakt då kund fått råd från religiöst håll att det bestämda leveransdatumet är otursamt, eller att hen bör välja ett annat varumärke.

TempelTherese Enarson

Jag förundras också över hur det står till med jämlikhet och jämställdhet. Det är så tydliga klass-skillnader, etnisk segregation och diskriminering, och en bit kvar till gender equality. På radion idag uppmärksammade man att det är den internationella kvinnodagen. De manliga programledarna pratade om hur man bör behandla kvinnor som prinsessor och sa att vi kvinnor är “irreplaceable” för att sekunden spela Beyonces låt med samma titel. När den kvinnliga programledaren frågade sina kollegor om de var feminister fick hon svaret: ”eehm, noo”. Tanken att belysa och lyfta det faktum att vi inte lever i ett jämställt samhälle är god, men jag funderar på vad man sprider för budskap genom denna typ av media-agenda. Satsade istället under kvällen på att läsa en rapport som släppts av en stor konsultfirma, som menade på att dagens kvinnliga universitetsstudenter på utvecklade marknader kan bli de första att under sin karriär uppleva att inkomstgapet mellan män och kvinnor suddas ut. Men, bara om de gör strategiska val, tillgodogör sig fler digitala färdigheter och om näringsliv, regering och akademien bidrar med nödvändigt stöd. Tekniska färdigheter, mentorskap och intresse av att bli ledare är faktorer som lyfts fram – och då känns det helt rätt att vara i ett företag som idag deltog i ’Women In Tech Conference’ där bl.a. Sara Hermansson, Head of hybrid and electrified powertrain projects, stod på scen framför storpublik och pratade om ’The electrified and diversified future’. Att vi är många kvinnor i traineegänget visar också på att man gör en seriös satsning på att rekrytera framtidens ledare, män som kvinnor. Hurra för det!

Med det sagt är det nu dags att säga godnatt och på återseende,
Therese

COMMENTS: 2

Denice Johansson11 May 2017
Helt missat detta inlägg! Fint skrivet! :)
Reply
Frida Rawet3 May 2017
Så välformulerat, intressant och roligt inlägg Therese! Du är grym! :)
Reply
Comments and trackbacks are moderated. Read our moderation policy for further information.Please check the form fields.

Add a comment: